fredag 29 december 2017

Nuuuu är det bråttom!!!!

Nu jäklar är det bråttom igen! Ska du lova att gå ner i vikt, upp i vikt, jojobanta, gå åt sidan i vikt, gå uppochner i vikt eller kanske rent av slänga ut vågen eller göra vågen, ska du lova att baka mer, mindre eller börja med din första surdeg eller kasta ut surdegen du bor med eller skaffa dig tre röda katter eller varför inte en ko, glöm då inte att samtidigt skaffa en äng, en röd ladugård och döpa kon till Bella. Eller Flora. Det går vilket som.

Ska du lova att alltid stryka dina kläder eller ska du kasta ut strykjärnet och satsa på papperskläder eftersom det verkar miljömedvetet, fast vid närmare eftertanke kanske du lika gärna kan ta några granruskor och tejpa fast på dig, det lär göra omgivningen glad, kanske inte dig lika glad ity det lär inte vara så bekvämt, men å andra sidan, om du tänker lova att alltid glädja din omgivning så är det en bra sak att starta med.

Ska du lova att bli snällare, elakare, mindre cynisk eller mer, eller satsa på att bli enormt odräglig (jag ger kurser i det efter nyår), ska du kanske börja dejta eller sluta och gå i kloster eller bara åka på retreat i två veckor och stirra på en björk tills björken blir trött på dig och går iväg och ställer sig bredvid en gran?

Ska du lova att bli en hejdundrande mästerkock eller i alla fall att sluta att bränna vid tevattnet eller kanske lova dig själv att gå ut och äta så fort kassan tillåter eller ska du lova att gå till snabbmatställen tre gånger i veckan eller enbart leva på björksav och nävervatten?

Ska du lova att aldrig mer använda plastkassar och börja bära hem saker i en korg eller kanske inte bära hem dem alls utan satsa på att starta en egen affär som inte har plastkassar? Men däremot allt annat viktigt, som björksav och nävervatten, penntroll och choklad.  (du får den idén gratis av mig....varsågod).

Ska du lova att aldrig mer umgås med folk som retar dig eller ska du stå ut med gammelmoster Ylvrids gemena blickar i några år till, du vet dem blickarna som får dig att gå hem och bita trasmattan?

Eller ska du lova att bli så där härligt lugn och härlig så att inget kan irritera dig, inte ens gammelmoster Ylvrids blickar? (hör av dig och tala om hur det går.)


Ska du lova att lägga mindre pengar på shopping eller ska du lova att börja att shoppa eller ska du kanske lova att lägga dig på ett gyllene medelläge och shoppa ibland men mestadels utöva fönstershopping och därmed äntligen lyckas att spara ihop till en ny trasmatta istället för den sönderbitna mattan?

Ska du lova att inte äta choklad? Nä... Glöm det.. Sån't kan man ju bara inte lova! 

Ska du lova att börja motionera eller ska du lova att fortsätta att motionera eller ska du lova att dra ner lite på motionerandet eftersom du nött ut stubben överallt i skogen där du dragit fram på dina joggingskor så att hararna och rådjuren sitter och gråter så översiggivet för att det inte finns något gott kvar att äta?

Nå.
Ska du?
Vad sa du?
Vad jag ska lova?
Åh... Ingenting. Ingenting alls. Jag lovar att lova ingenting. Tro mig. Det är lugnast för alla.
Och... Gott nytt om vi inte hörs innan dess.

lördag 16 december 2017

Har du?

Har du.....
trimmat grisen, skållat skinkan, trillat köttbullarna, skakat trasmattorna, badat katterna, köpt ett rivjärn till ilskna kusin Berit, en kakform till ständiga baktanten Ester, en papperstallrik till dietfanatikern Urban, en köksklocka med gök som kommer ut ojämna klockslag och lite när han vill åt tidsoptimisten Urban, ett förkläde till mastercheffanatisten Bo,en selleri till vegetaristen Yrkus,en familj med en triljon mjuka nallar gjorda i cellpapp till den miljömedvetna 5-åringen Burt, en marsipangris till ekobonden Ingrella, en kryddkvarn till hon som aldrig kryddar maten nog och får allt att smaka uppblött papper, en kavaj i lyxig röd nappa till raggaren som drömmer sig bort i tiden, en tub kaviar till utlandssvensken som ska komma hem och gnöla om att det aldrig är en vit jul numera, en snaps till lillefarbror som är så god och glad i skymundan allt medan han undrar om han får gå hem snart och lyssna till lite glad dragspelsmusik istället för det jäkla elektroniska blippbloppandet från tonåringarnas nya julklappar, en spavecka till lilla mor som torkar svetten ur pannan och brottas med kalkonen i köket och en liten pipig mus till katten som undrar när fan alla ska gå hem, samt en havrebar till hästen som står i stallet och har det faktiskt ganska lugnt och skönt?
Nåå? 
Har du?

lördag 2 december 2017

I slagsmål med granen.

Går ut lite löst på morgonen med att hälla A-fil i kaffet. Oj, vad klumpigt det där såg ut, sa jag. Lugnt. Och smålog åt den dubbla betydelsen. Gjorde helt enkelt en ny omgång kaffe. Lugnt.
Strosade sedan in till vardagsrummet för att läsa text-tv, boxen fungerade icke.
Jaha, då får jag väl läsa det på webben, sa jag. Lugnt. Och gjorde så.
Några timmar senare hade jag ärende in i vardagsrummet igen, då hade boxen självhjälpt sig. Jaha. Så bra då. Sa jag. Lugnt.
Till lunch hade jag tänkt ha något med exstrastark curry i. Lade märke till att jag lyckats samla på mig tre kärl med småtomater. Jaha. Det kanske borde användas. Pasta, perhaps... Sa jag. Lugnt. 
Så jag gjorde min världsberömda tomatsås samt kokade pastan. Glömde totalt saltet i pastavattnet. Det gör inget. Sa jag. Lugnt. Med en så stark och god tomatsås som jag gör så märks det inte ens.
Och det gjorde det inte.

Sedan slår det mig hur märkligt att en del dagar kan inget rubba ens jämvikt. Medan andra dagar räcker det med att man går upp och så är den dagen förstörd. Mycket märkligt.

För övrigt så har jag slagits med min julgran. Aldrig har en kvinna kämpat så hårt med att få ut en plastgran ur förpackningen. Det var som att brottas med en såphal gris. Den satt helt enkelt fast.
Jag försökte att stånga fast kartongen mot en bokhylla för att därmed få igång någon slags hävstång. Kartongen fnittrade och gled undan.
Sedan bar jag ut den i hallen och tryckte den mot dörren. Kartongen gapskrattade och gled åt sidan. Jag svor och kan mycket väl ha nämnt att det är vid sådana här tillfällen jag skulle vara glad åt att vara fler. Inte fler personligheter men en människa till. 
Jag slet. Jag drog. Jag morrade och jag förbannade. Katterna låg och bankade tassarna i golvet och skrattade sig sanslösa. Inte jag.

Till slut reste jag mig från golvet och sa hotfullt 'Två kan leka den här leken!' varvid kartongen hickade till lite förskrämt, sedan kastade jag mig över kartongen och rev upp den ytterligare allt medan jag slängde små kartongbitar omkring mig som om det vore konfetti.

'Nu kommer du ut, din jävla gran!!!!' ylade jag och sedan drog jag för kung och fosterland och star wars och hela jävla planeten. Först gick det inte alls. Sedan började det röra sig lite smått och sedan låg jag platt på golvet med halva julgranen över mig.
Nöjd och ilsken. Jo, det är möjligt att vara det samtidigt.

Sedan klädde jag granen. Allt medan jag sjöng glada julsånger, katterna torkade tårarna efter sina skrattanfall och viskade till varandra 'När ska vi välta granen? Ikväll? Näää, vi låter henne glädjas några dagar... Men sedan...'

måndag 27 november 2017

Kan jag få vara åtrevlig?

Hej, nu är jag här igen, hur är det med dig?
Själv ringde jag en vän idag för att påminna om vår årliga tradition som ska gå av stapeln nu i veckan.
Samma tradition som jag nyss uppfunnit.
Hon tog det tämligen kallt. Något säger mig att hon är lite för van vid mina galenskaper. Jag får börja träffa nytt folk som inte är så vana vid mig. Eller, inte träffa, jag menar lära känna.

För övrigt har jag tjatat och gått på om Nurejev och Polunin på facebook. Du såg det väl i lördags?
Jag har varit smått fascinerad av Nurejev länge, hans avhopp och hans person och vet du... Något slog mig när jag stod och diskade; för det mesta blir jag smått fascinerad av människor som inte är speciellt trevliga.
Jag undrar vad det säger om mig, funderade jag medan jag diskade ur morgonkaffekoppen. Jo, jag har en speciell morgonkaffekopp, det har väl alla? Hela dagen kan bli förstörd om jag inte får kaffe i den på morgonen. Andra tider kan jag dricka ur en näverkåsa eller en plastburk, det bryr jag mig inte om men morgonkaffekoppen är helig. Jag hade två men en slog jag sönder. Inte med flit förstås. Sorg och tandagnisslan och så lovade jag den kvarvarande att 'dig skall jag diska så varsamt och hålla i örat så nätt'. Det har jag gjort hittills. Peppar, peppar och så vidare.

Var var vi? Jo, 'vad säger det om mig?' tänkte jag medan jag varsamt diskade morgonkoppen. Buk är jag fascinerad av, inte en krambjörn ens om man kisar med bägge ögonen, Piraten, inte heller en odelat trevlig man, Twain hade sina sidor... Hmm.. Thoreau... Jag vet inte, han drog ju till skogs och den känslan kan jag identifiera mig med. Och det spelar faktiskt ingen roll om han åt med Waldo Emerson ibland. Eller hur? Karln har väl rätt att få äta något gott ibland? Eller hade, menar jag. Han skrev ändå en för jävla bra bok. Jag tvivlar att den hade blivit bättre om han gnagt på barkbröd och druckit vatten ur pölar.

Hm, jo, som sagt. Vad säger det om mig? (Ja, jag stod fortfarande med morgonkoppen i handen). Själv så utger jag mig aldrig för att vara en trevlig person. Mycket är jag, men en trevlig person är jag inte.  
En vän sade någon gång att om mitt ansikte är som en öppen bok, om jag blir uttråkad syns det, om jag blir förbannad så syns det och så vidare.
Det kan nog stämma. Och jag är tyst medan jag tittar på folk för att klura ut dem, för att sedan ibland inte gå att få tyst på. Jag älskar att titta på folk. Det finns inget som roar mig mer. Vi är så fascinerande djur.

Sedan har jag sett 'Four in a bed' och det är alltid de otrevligaste människorna som stolt säger 'I tell it like it is.' Jag brukar säga att jag säger som det är, men när jag sett ett antal lika otrevliga fall så började jag undra om jag kanske också är otrevlig. Det är en sak att inte vara trevlig men otrevlig vill jag inte vara. Inte en sådan där som kommer in och pekar med hela handen och vrålar att 'Jag vill ha mitt påslakan struket så HÄR!' och fnysa när jag blir serverad mat.
Jag är jätteglad när någon annan gör mat åt mig. Ännu gladare om jag slipper att diska. Ger de mig choklad och kaffe efter maten så är det inte långt ifrån att jag flyttar in på studs. 
Ja, du kan ta det som en varning. Notera i din bok 'Ge INTE Ulvstrumpa choklad och kaffe för då går hon aldrig mer hem!'

Nej, inte fan vet jag hur jag är... Inte trevlig. Men inte otrevlig heller. Kan man vara medium i det? Åtrevlig? Ötrevlig?

tisdag 21 november 2017

Jag är en fullfjädrad kärring.

Jag har  blivit en fullfjädrad kärring. Det kan jag nöjt konstatera efter att ha författat två (2) klagomål till fb, småskrockat inte alltför vänligt åt ett flickebarn som pratade om vad man ska ha på sig vid julfesterna, tydligen är julgranar i öronen inget alternativ, samt skakat på huvudet åt ett antal artiklar jag läst, samt, icke att förglömma att jag sagt 'Folk är inte kloka' ett antal gånger idag.

Jag har också lyckats klicka i en knapp på den andra bloggen, jag tyckte knappen såg trevlig ut, vilket räcker som skäl, samt författat en liten drapa om hur duktig jag är på att prokrastinera. 
Vilket jag också gör här, för, ser du, jag tänker skaffa instagram.
Alla har instagram. Jodå. Jag har förstått det.
När till och med Iggy Pops kakadua har det så förstår till och med jag att jag missat något.
Men, det är en låååång startsträcka från att tala om det till att skaffa det.
Man ska ju ha nytt lösenord och en käck handle. Därför är jag här och för att motivera mig satte jag på lite Led Zeppelin på youtube.
Andra låten som spelar nu är Rock and Roll och redan när jag såg den i spellistan sade jag 'Alltså, då går det ju inte att göra någonting när den är med.'

Jag vet. Det låter måhända mystiskt, varför inget kan göras när den sången är med, men det bara är så. Det är någon slags universell lag som träder i kraft och påbjuder minsta möjliga aktivitet. Det är som en härlig rock and roll-filt glider ner från himlen och sveper in mig och viskar 'Äh,men du, imorgon är en annan dag. Och i övermorgon... Ännu bättre.. Nästa vecka? Ah... Varför inte.'

Inte kämpar jag emot heller. Det är ytterligare en universell lag, man säger inte emot en Led Zeppelin sång.

För övrigt har jag stått en halvmeter ifrån Robert Plant.
Jodå. 
Ok då. Det var en vaxdocka av honom. Men kläderna var hans.
Det är sant.

måndag 20 november 2017

Alla ska gifta sig hela tiden. Utom jag.

Jag stod nere i tvättstugan och manglade nyss. Det blev helt perfekt och jag tänkte för mig själv, tänk för fyrtio, femtio år sedan, vilket kap jag hade varit, både kan mangla och göra små lavendelpåsar. Tänk...
Så tänkte jag lite till, njae, kanske inte, på den tiden var inte vegetarianer så eftertraktade som de är nu (spanar ut i fjärran och ser enormt eftertraktad ut, nåja, kor tycker om mig). Och inte skulle jag vilja vara gift heller. 

Jag har aldrig drömt om att se mig själv skrida fram längs en altargång för att möta min prins. Jag har för övrigt aldrig tänkt på manfolk i termen prins. Jag är absolut inte emot giftermål, jag tycker att alla andra ska gifta sig. Hela tiden. Nåja, kanske inte hela tiden, men jag tycker om att bli bjuden på bröllop så länge jag själv inte är en av huvudpersonerna.

Jag förlovade mig en gång. Nej,inte med mig själv. Någon måtta är det faktiskt på min egenkärlek. Det var en livs levande man. Giftermål blir det inte tal om, vi tycker om varandra så länge vi har lust, sa jag strängt till honom och han sa att det kunde han leva med.

Vi hade en överjordisk midsommarförlovningsfest med de vi tyckte bäst om, jag minns att jag stod på landsvägen mitt i natten, ute på landet och såg in på den lilla röda stugan som nästan studsade omkring av alla som var inomhus och dansade till 'Du får aldrig nog.' 


Jag log där jag stod på landsvägen. Just där och just då var allting rätt.
Sedan tog den kärleken slut men jag har hört från säkra källor att varje midsommaraftonsnatt när det är fullmåne kan man fortfarande höra den sången från stugan och se människor dansa därinne.





tisdag 3 oktober 2017

Undvik!

Alltså, ingen är intresserad av hur gullig någon är i en bok. Ingen bryr sig om hur svallande håret är, hur putslustiga vännerna är (som alla kan passa i en storlek 0, vad fan det nu ska vara bra för?) eller hurdana små söta toppar de köper för att ha på sig eller hur bruna eller ickebruna de blir i solen.

Därför måste jag varna för Ps.I love you. Den boken är inte bra. Den handlar om Holly vars man går bort men han har lämnat ett brev för varje månad och dessa skall hon läsa och utföra vad han skriver att hon ska göra.
Skitbra idé för en bok, eller hur?
Men det bidde ingen bra bok. Jag vet att det blev en internationell bestseller och hur det gick till har jag ingen aning om.

Jag har givit upp på sidan 234, jag är inte intresserad av hur det går. Karaktärerna är lika intressanta som statister, eller rättare sagt, de känns som statister i boken. Alla är smarta, söta och jag förmodar att det ska kännas som klipsk dialog men mig får den bara att stöna. Boken känns som en dålig Marian Keyes och du vet hur en dålig Marian Keyes känns. 
Usch. Läs inte boken. Gör inte det.
Men.
Läs boken jag rekommenderade av samma författare i föregående blogg. Där kan vi snacka om utmejslade karaktärer! För det är karaktärer vi vill ha, eller hur? Vi vill ha karaktärer som hoppar ut från boksidorna och sätter sig bredvid oss och talar om för oss vad de gör eller säger. Karaktärer som har just a little more bite! 
Och humorn är sylvass i den boken. Underbart sylvass. Den ska du läsa.
Men inte den här. Sätt dig hellre och knyppla en matta, fläta kattens päls eller gör vad som helst men undvik PS. I love you.




P.S: Jag menar det.
D.S.