fredag 22 september 2017

En vecka precis som förr, utan nät.

Jag tror att det är någon vecka eller så som jag har levt utan internet. Frivilligt.
Jag hörde nämligen någon säga något så jävla dumt på radion, att det var viktigt att hålla sig uppdaterad inom social media. Hon menade då kändisars.
Motvalls käring har jag alltid varit och jag drog djupt efter andan och sa 'Det var det dummaste jag har hört!' (vilket det i och för sig inte var, man behöver bara kasta ett getöga över pölen och se vad det orangea trollet häver ur sig dagligen)....
I alla fall, jag tänkte som så, varför inte skippa nätet och leva som jag gjorde förr. Innan nät. Det har varit intressant, lite har jag varit online för att svara på meddelanden från själar som hört av sig, de flesta har jag istället ringt upp på (guuuuu vad bra det är när jag kan ringa och prata med intet ont anande själar) messenger förutom de som jag vet inte tycker om att prata i telefon. Jo, du har rätt, jag tycker heller inte om att prata i telefon vanligtvis men alla regler har undantag...
Så, vad har du gjort? Frågar du som är min vän av ordning.
Jag har läst! Åh, så mycket jag har läst! George Orwells 1984, en annan som heter 'De imperfekta' (sorglig och vacker), Cecelia Aherns böcker och där hördudu, har du penna? Du MÅSTE läsa 'Mitt liv och jag' ! Du måste!
För visst har du ungefär samma humor som jag och visst älskar du när böcker är lite halvgalna med klokheter insprängda utan att det känns som att någon har bakat en jävligt stor moralkaka och försöker tvinga in den med murbräcka i din mun?
Den är så bra! Inalles har jag väl hunnit med fem, sex, sju böcker. 
Samt lyssnat på musik. Jag menar; lyssnat med alla mina sinnen. 
Inte tittat på tv mer än nyheterna på morgonen, för du vet, det är bara skit på min tv just nu.
Och jag har pratat. Som sagt. Jag är introvert till naturen men ibland tar jag ett skutt ut ur introvertiteten (hm?) och ibland är det till och med roligt.
Och jag har städat. Nåja, lugn nu, det var lika jäkla träligt som vanligt.
Och jag har skrivit brev! Så mycket så att fingrarna blev bläckblåa och värkte. Åh, minns du den känslan? Visst är den fin? Sedan har jag postat brev. Och jag vet att det kommer att bli leenden när det läses. Det är fint. 
Och jag har skrivit andra saker. Vid köksbordet med katterna på köksmattan och inget mer ljud än kylen och frysen som diskuterat mina livsmedelsval.
Och jag har lekt med katterna. Så pass att jag svär att jag hörde dem fnittra. Grejen med katter är att ju mer uppmärksamhet man ger dem, desto mer får man tillbaka. I alla fall är mina så. Jag pratar normalt sett mycket med dem och får svar, ibland till och med något som låter misstänkt likt suckar. Den här veckan blev yngsta katten lite hes efter allt prat som vi hade. Inte jag dock. 
Om jag saknat nätet? Nej, faktiskt inte. Och det känns skönt. Jag njuter dock av att veta att det finns. Och folk som behöver ha tag i mig vet var de kan finna mig. De riktigt snillrika letar sig fram till mitt youtube-konto, ett av de ställen som jag faktiskt får notifikationer ifrån när någon hör av sig. 
För övrigt, det här med kändisar, det finns bara ett fåtal jag anser är värt att följa, Lundell brukade skriva en blogg men jag tror att han lagt av. Och Stephen King för att han så mästerligt tar ner den orangea mannen. Samt har tips på böcker och musik. Sedan är det lite artister som har roliga saker för sig och inte nödvändigtvis håller på och tjatar om makeup, stilar och fan och hans mormor.
Hm, det var nog allt, jag ska ta en sväng och se till att alla mina favoritvideor finns kvar på youtube och säga hej på twitter. Kör försiktigt och använd skoskydd som de säger någonstans. Vi hörs.