måndag 20 november 2017

Alla ska gifta sig hela tiden. Utom jag.

Jag stod nere i tvättstugan och manglade nyss. Det blev helt perfekt och jag tänkte för mig själv, tänk för fyrtio, femtio år sedan, vilket kap jag hade varit, både kan mangla och göra små lavendelpåsar. Tänk...
Så tänkte jag lite till, njae, kanske inte, på den tiden var inte vegetarianer så eftertraktade som de är nu (spanar ut i fjärran och ser enormt eftertraktad ut, nåja, kor tycker om mig). Och inte skulle jag vilja vara gift heller. 

Jag har aldrig drömt om att se mig själv skrida fram längs en altargång för att möta min prins. Jag har för övrigt aldrig tänkt på manfolk i termen prins. Jag är absolut inte emot giftermål, jag tycker att alla andra ska gifta sig. Hela tiden. Nåja, kanske inte hela tiden, men jag tycker om att bli bjuden på bröllop så länge jag själv inte är en av huvudpersonerna.

Jag förlovade mig en gång. Nej,inte med mig själv. Någon måtta är det faktiskt på min egenkärlek. Det var en livs levande man. Giftermål blir det inte tal om, vi tycker om varandra så länge vi har lust, sa jag strängt till honom och han sa att det kunde han leva med.

Vi hade en överjordisk midsommarförlovningsfest med de vi tyckte bäst om, jag minns att jag stod på landsvägen mitt i natten, ute på landet och såg in på den lilla röda stugan som nästan studsade omkring av alla som var inomhus och dansade till 'Du får aldrig nog.' 


Jag log där jag stod på landsvägen. Just där och just då var allting rätt.
Sedan tog den kärleken slut men jag har hört från säkra källor att varje midsommaraftonsnatt när det är fullmåne kan man fortfarande höra den sången från stugan och se människor dansa därinne.





8 kommentarer:

Baronessan sa...

Jag är gift. För andra gången. Den första gången var jag höggravid och blivande maken tyckte det var en bra idé. Vi gifte oss i hemlighet med endast två vänner närvarande.
Den andra gången föll jag till föga pga tjat. Tror det berodde på att det störde med f.d. Makens efternamn. Så dumt. Jag skulle ändrat till mitt flicknamn istället. Men gjort är gjort. Även denna gång hemligt som tusan. Det ska fan stå i fokus! Jag gör mig inte i frasiga klänningar i kyrkgångar. Jag gör mig inte i kyrkor över huvud taget. Amen!

Anonym sa...

Åh! Jag brukar säga att jag aldrig har haft frisyr eller burit ring och att det kan ha samband.
Men jag tycker att jag skickligt parerat alla försök till giftermål.
Men att gå på andras föreningsfester är jättekul! :)
//Lippe

Shirouz sa...

Hej Baronessan,
åh, men du, så klokt att göra det i hemlighet, jag har en vän som gjorde det med, håller helt med dig, frasklänningar och skrida fram som en svan, nej, aldrig.

Shirouz sa...

Hej Lippe,
hmm, jag tror aldrig jag har haft någon frisyr heller att tala om, jag tycker inte om att klippa håret heller, när jag tänker efter. Jag borde ha haft min peak på hippietiden. Nåja.
Ja, absolut, jag går gärna på andras bröllop :D

Ursula sa...

Apropå ingenting i detta ditt blogginlägg vill jag tipsa om Fredrik Backman, han som skrev boken En man som heter Ove. Jag upptäckte nyligen att han bloggat på Cafe' i flera år, och jag började läsa honom. Han har gett mig många goda skratt, många fniss och väldigt många leenden. Här kommer ett exempel på hans formuleringsförmåga:

"Ja, de diskuterade bilar. Och nej, jag kan inte jättemycket om bilar. Och nej, det hindrade inte mig från att delta i diskussionen. Eftersom ett av mina allra mest framträdande karaktärsdrag är att jag aldrig låter min okunnighet stå i vägen för ljudet av min röst. Jag är lite som sanningen, kan man säga. Jag kan inte tystas. Eller kanske inte exakt som sanningen då, men jag är som ljuset, kan man säga. En liten strimma av mig kan ta över ett helt rum. Eller kanske inte ljuset då, men jag är som snö. Först tycker man att det är rätt kul när jag dyker upp men sen tröttnar man rätt fort och börja klaga över hur jobbig jag är och sen åker man någonstans där man vet att det är för hög luftfuktighet för mig."

Han skriver en del om amerikansk fotboll och andra (amerikanska) sporter, det skummar jag över. Jag har inte läst Ove, men jag föreställer mig att Backman framställer sig själv som ganska ovisk. Vill du läsa honom så gå in på fredrik.cafe.se. När han är som bäst är han väldigt underhållande! (Läs även taggarna under texterna, där finns ofta roliga slutsnärtar.)
Hoppas du också får nöje av honom!

Shirouz sa...

Hej Ursula,
åh, Fredrik är ju bra!!! Jag hade ingen aning o att han skriver på Café, tack för länken, jag ska läsa :) En man som heter Ove är bra och så har han skrivit några mer, jag tyckte mycket om 'Min mormor hälsar och säger förlåt' och
'Britt-Marie var här'. Vilket får mig att tänka på Hornby, har du läst High Fidelity? Riktigt bra, för att inte tala om 'Om en pojke'.

Ursula sa...

Nä, jag har inte läst Hornby, men jag har haft en vacker welshponny som hette High Fidelity och lystrade till namnet Fidel. Gills det?

Shirouz sa...

Hej Ursula,
jajemen, det är ju solklart att det gills!